Det blev en skapligt jäktig vecka innan Roslagsloppet. På måndagen skulle vi transportera oss från soliga bästkusten till ostkusten för att på tisdagen ta oss ut till Billy Göranssons varv på Waxholm. Där skulle vi nämligen köra några motorer i bromsbänk för att reda ut tjafset om tillåtna motorer. Finfint väder till en början, men efter ett par timmar öppnade sig himlen. Billy fick bråttom att rädda datorer och skruvdragare. Kul kille den där Billy – han hade många friska idéer. Han och hans team stressmekade ihop en Twisterkatta lite snabbt inför Rosis, bild längre ner.
Linus Johnsons ekipage hänger i kranen med bromsbänken på propelleraxeln. Vi förstod att det skulle dröja innan vi fick besked angående om vi skulle få tävla med Promaxen, så vi tog det säkra före det osäkra och investerade i en helt ny miljömotor – Mercury 150 ProXS med 20″-rigg. Om ni någon gång ska serva, vinterförvara eller köpa båt eller motor på västkusten – tveka inte att kontakta Christian Fält på Powerboat Marine Bohus Malmön. Trots semester fick han iväg beställningen till Mercurys europalager i Belgien på stört, och bara någon dag senare fick vi hämta ett stort och tungt paket på DHL i Västerås. Tack Powerboat Marine!
För att montera motorn på båten behövde vi en hel del assistans. Därför är Svenne och Micke Bengtsson ytterligare två personer vi vill tacka – utan er hade det aldrig gått! Stort tack för hjälpen!
Originalväxelhuset saknade lågt vattenintag och noskon – vad göra? Ett telefonsamtal till kattaåkande norrtäljebon Conny Hertz resulterade i att vi fick åka med hans fina lilla växelhus. Tack återigen Conny!
Förutom växelhus så vill motorn ha bensin, olja och ström – och då kom plastkungen Kent Andersson från Kungshamn till undsättning. Han skulle läsa sjökortet i Rosis åt mig, så det passade ju bra att han kom upp någon dag tidigare än planerat. Efter bilkörning från gryningen och en heldag i garaget så började ögonlocken på Kent att svajja.
Efter att fyllt tanken med frisk soppa åkte vi till sjösättningsrampen i Västerås. Vår helt nya motor måste nämligen köras in. Tio timmar var vi tvungna att köra innan Roslagsloppets start. På bilden är klockan torsdag 19:00. Hela fredagen skulle gå åt till att stå på Sjöhistoriska i Stockholm för att besiktiga båten och visa upp oss för publiken. Lördag 12:00 skulle starten gå.
Med prick 41 timmar till start var det bara att sätta sig i tävlingsbåten och börja det tio timmar långa inkörningsprogrammet av motorn – det måste gå!
Kent föreslog att vi skulle åka till Stockholm för att köpa glass. Smart idé!
Strax innan Strängnäs såg jag ett hus jag kände igen – min gamla chef stod och grillade i duggregnet! Undrar om han kände igen mig?
Den underbara displayen ”Mercury Smartcraft” visar att den första inkörningstimmen är avklarad. Bara nio kvar.
Hemma i hamnen i Västerås väntade de gästande norrmännen Smestad och Gøran som tänkte snuva någon snabb svensk på klassegern i vår klass V150. Hela resan från Kristiansand i Norge gick nästan bra, men bara någon mil från Västerås gav turbon i BMW-dieseln upp.
Vi tröstade oss med att tända grillen.
För att köra så många timmar som möjligt sjösatte vi 06:30 på fredagmorgonen hemma i Västerås och körde upp till depån i Stockholm!
Det regnade lite grann på morgonkvisten.
Efter att vi slussat med tävlingsbåten (många förvånade ögon!) körde vi till upptagningsrampen vid Djurgårdsbron där farsan väntade med trailern.
Lagom till besiktningen kom solen och det blev riktigt varmt och gott.
Hela tiden tänkte vi – ska vi hinna köra in motorn? 6 timmar hade vi kört på bilden ovanför…
Bäst att vi sjösätter och kör hem till Västerås ikväll igen. Starten är ju inte förrän imorgon!
Här är en bild på Billy Göranssons Twister. Han var inte riktigt lika pigg som i tisdags när vi träffade honom sist – men lika glad! Det hade blivit några timmar i garaget för honom också.
Billy hann få ihop grejerna till start, men tvingades bryta pga akterspegelhaveri.
Kent i månskenet på fredagkvällen på väg hem till Västerås.
Stockholm är en rätt fräck stad faktiskt (sedd från vattnet i alla fall).
Vi kom hem, tog upp båten, tankade, packade och somnade. Imorgon är det äntligen raceday!
Med två timmar kvar att köra in motorn sjösatte vi vid Björnhammarvarvet vid åttatiden på lördagmorgonen. Fyra timmar till start – vi måste klara det! Ungefär halva södra banan hann vi köra innan det var dags att vända tillbaka till Trälhavet.
Vinden ökade och spänningen steg! Starten gick. Vi fick en dålig start, men hade snart häng på resten av båtarna. Det har inte varit överdrivet mycket tid att testa propellrar och balans tidigare i veckan, så vi hade inte hittat helt rätt med toppfarten.
Det var besvärligt väder med blåst och höga vågor. Sidsjö, motsjö, medsjö, ingen sjö alls – bara vind… Det hade inte gått fortare med den gamla motorn, i detta vädret var toppfarten ointressant – det hängde på chauffören och båtens balans. Kent gjorde ett utmärkt jobb med sjökorten bak i aktersoffan och hittade några intressanta vägval.
Till tankuppehållet i Väddö Kanal kom vi som fjärde båt i klassen. Den alltid glade Thomas Billman fick bogsering av sin bror som försåg honom med Ahlgrens bilar och Redbull.
Kent och jag tänkte att det var smart att ta med en Daim i båten. Den var totalt pulveriserad – nästa gång tar vi ostmackor istället.
Den norra delen av banan gick bra. Kent navigerade perfekt. Uppe i Öregrundsgrepen var det stökigt och vi blev omkörda av syskonen Nilsson i Z-175. Våra norska vänner växlade i ledningen med Linus Johnson några gånger, men hamnade tyvärr upp-och-ner med bara några sjömil kvar att köra.
Vi gick i mål som fyra i klassen – trötta, glada och ganska nöjda faktiskt.
Tycker ni att vi ser trötta ut så beror det på att vi kört mer tävlingsbåt än vi sovit de senaste fyra dygnen…
Smestads motor fick lite kärlek medan besättningen var på sjukhuset i Uppsala för röntgen (det gick bra, de fick komma hem samma kväll).
För att bara gått på fem cylindrar så hängde Smestad med rätt bra…
Farsan ritade sjökorten åt Smestads navigatör Gøran. Tur att vår snälla sponsor Garmin ställde upp och lånade ut ett svenskt sjökort åt dom!
Tack så mycket Garmin!Öregrund är också en fin sommarpärla. Vi hade tryggt sällskap i depån över natten.
Stort tack till alla som hjälpte oss under veckan!
Micke & Mickes racegarage var upptaget, men en snäll granne hade plats.
Dalek Lås & Larm, tack Daniel! Kan man få skjutsa dig snart eller?
Återigen tack Powerboat Marine, SEM Racetech, Conny Hertz och Garmin.
Nu väntar nya provkörningar och tester för att hitta tillbaka till dit vi var i början av säsongen.
Kom ihåg – Never Give Up!
Hälsningar
Anders Block
Z-131
